ALFELT: Jag tror inte att det här var slutet frör Tyson Fury

En våldsam perfekt uppercut sänkte utmanaren Dillian Whyte i sjätte ronden inför 94 000 åskådare på Wembley Stadium.

Den perfekta avslutningen på Tyson Furys berg- och dalbanekarriär.

Jag tror fortfarande inte på det. Det finns för många stora fajter kvar för att han ska klara av att lämna livet som definierar hela hans väsen.

Direkt efter den fram till jätteknocken ganska ointressanta och händelselösa matchen lovade Fury än en gång att det var sista matchen. Segern inför rekordpubliken – den största någonsin i Europa – såg han som något han varit skyldig den engelska boxningspubliken. Nu är det dags för den ständigt växande familjen. Han och frun Paris väntar sjunde barnet och Tyson har sagt att han vill ha tio.

På så vis kanske det är ett logiskt slut. Tyson Fury har inte mer att bevisa. Han har vunnit över alla sina motståndare och han har övervunnit demonerna som höll på att förgöra honom.

Men han la också till ett kanske.

Kanske var det sista matchen, sa han, men med chans att samla alla de fyra stora världsmästartitlarna genom att plocka de tre andra tunga titlarna för WBA, IBF och WBO (med IBO:s på köpet) till sitt WBC-bälte skulle Fury bli en av historiens riktigt stora mästare, vilket han redan själv ser sig som.

Blir minst en jättematch till

Oleksandr Usyk har bältena nu och när returmatchen mot Anthony Joshua är avklarad är det antingen Usyk eller Joshua som har titlarna. Personligen tror jag att Usyk är överlägsen Joshua som boxare och den som kan utmana Fury mest när det kommer till den speciella intelligens som avgör i ringen mer än ren kraft.

Oavsett vem av de Usyk/Joshua som vinner blir det minst en jättematch till. Två om Fury först slår Usyk och sen får möta Joshua.

Det finns ingen logik i att vi såg det sista av The Gypsy King i natt. Boxning har varit hela Tyson Furys liv och så länge det finns utmaningar tror jag att han innerst inne vill ta dem.

Dillian Whyte droppade en kontrakterad match mot Otto Wallin med hänvisning till en axelskada. Det tjänade britten 70 miljoner kronor på medan Otto missade chansen att få en välförtjänt uppföljning på sin fina match mot Tyson Fury.

En dödfödd taktik av Whyte

På Wembley hade Whyte ingenting att komma med som hotade Fury. Även om Fury hyllade sin gamle kompis och sa att han är en krigare stark som en tjur med ett lejons hjärta och som enligt Fury säkert blir världsmästare någon gång så träffade Dillian inte rent och hårt med ett enda slag under de knappa sex ronderna.

I stället för en desperat offensiv direkt i ett försök att sätta press på den större Fury inledde Whyte avvaktande eller rentav passivt i tre ronder. En dödfödd taktik som också straffade sig när läget Fury behövde dök upp.

Fury pratar mycket och ändrar sig ofta. Jag tror på honom när han säger att han inte bryr sig om pengar. Har man redan tillräckligt och mer än så behöver man ju inte göra det.

Målet han formulerade redan som sexåring – att han skulle bli världsmästare – har han uppnått, men när han i ringen säger att han är en av de bästa tungviktsboxarna genom tiderna innebär det ju att det också finns ett givet mål kvar:

Att bli den bäste någonsin.

Jag och en hel boxningsvärld ser fram emot Tyson Furys nästa match. Utan honom blir boxningen ointressantare och varför skulle han inte hellre avsluta med en supermatch hemma i Manchester på Old Trafford?

Publisert:

We would love to say thanks to the author of this write-up for this awesome web content

ALFELT: Jag tror inte att det här var slutet frör Tyson Fury

Debatepost