Wennerholm: Det är blåbärsnivå på svensk hockey

PEKING. Ett nytt OS för Tre Kronor och Damkronorna.

Sanningen?

Svensk hockey har aldrig mått sämre.

Herrarna är rankade på en sjundeplats i världen inför turneringen.

Damerna nia.

Det är blåbärsnivå.

Ja, jag tar i lite där, men de båda svenska seniorlandslagen är historiskt lågt rankade inför OS-turneringen här i Peking.

Det har aldrig varit sämre sedan Internationella Ishockeyförbundet (IIHF) införde sitt rankningsystem för nitton år sedan.

Och juniorkronorna, som inte har någon officiell rankning, åkte ut i kvartsfinal i det senaste junior-VM som hann spelas färdigt i bubblan i Edmonton 2021. Det finns inget slut på eländet. Det är inte så att man står och slår sig för bröstet här i Peking, när kollegerna frågar om Sveriges chanser här i OS.

OS-guld?

Nja.

För att nå den tidigare solklara målsättningen för herrarna känns det som det krävs en bragd numera.

För damerna?

En utopi.

Nej, båda de svenska landslagen går in i OS-turneringen som kraftiga underdogs. Det kan ha både sina för- och nackdelar.

Blivit omkörda av Finland

På papperet är det nattsvart, men frågan är om det är en trend eller bara tillfälligheter.

Finns det någon syndabock att peka ut?

Nej, det är fortfarande tidigare utvecklingschefen Tommy Boustedts linje som ger effekt och han hyllades ju länge för sitt arbete som gav VM-guld både 2013, 2017 och 2018. De som tagit över sedan han avgick i april 2020 har knappast kunnat påverka utvecklingen hittills.

Men det är påtagligt att svensk hockey blivit omkörda av Finland.

Och inte bara omkörda. De har kommit i ytterfilen och bara svischat förbi. Både på herr- och damsidan.

Och trots massor av nya finländska stjärnor i NHL, så är de mina favoriter till OS-guldet i herrturneringen här i Peking.

Den finske förbundskaptenen Jukka Jalonen utstrålar ett självförtroende som Johan Garpenlöv inte är i närheten av.

Det är inte så konstigt heller. Garpen riskerar att bli en riktig parentes i svensk förbundskaptenshistoria om det går åt skogen även här i Peking.

Tre Kronor?

Ja, överlever de en kvartsfinal så är jag glad, för det brukar de inte göra.

NHL-stjärnor eller inte.

Vi har bara en storstjärna

Men minnet har inte svikit än. Minnet av ljusare tider.

Jag minns OS i Turin 2006 då svensk hockey blomstrade internationellt. Mats Sundin, Peter Forsberg, Nicklas Lidström och Henrik Lundqvist ledde Tre Kronor till ett ett andra OS-guld.

Har vi den typen av storstjärnor när vi skriver 2022?

Nej, jag kan inte hitta någon mer än backen Victor Hedman. Nicklas Bäckström och Mika Zibanejad är möjligen där och hugger, men ändå inte i närheten.

I samma OS chockade Damkronorna USA i semifinalen, fick spela final mot Kanada och tog ett OS-silver. Efter den säsongen var de svenska herrarna rankade etta i världen, damerna trea. Nu arton år senare är verkligheten betydligt bistrare.

Damerna har till och med halkat ur A-gruppen i VM och de två senaste VM-turneringarna för herrarna slutade med stryk mot Finland i kvartsfinalen i Slovakien 2019 och så en historiskt missat slutspel i Riga i våras.

Det fick Tre Kronor i fritt fall.

Nu är vi inte bäst i Norden längre.

Finland har passerat Sverige med hästlängder. I alla stora ligor. Titta bara på hur många finländska stjärnor det finns i NHL i dag. Spelare som leder sina lag.

I KHL är det samma sak.

30 grader på rummet i Peking

Finland göder hockeyvärlden spelare på ett sätt som Sverige brukade göra.

Visst, vi har fortfarande flest spelare i NHL. Men hur många kan vi kalla stjärnor? De känns försvinnande få här på natthimlen i Peking.

Ja, jag är på plats här i Peking för mitt artonde OS.

Och jag jublade när jag kom in på hotellrummet och såg att den gamla tjock-tv:n från sommar-OS 2008 hade bytts ut mot en modern ledskärm. Fortfarande bara obegripliga kinesiska kanaler, men ändå mindre utrymmeskrävande.

Det var fräscht, nyrenoverat och en säng i Marriott-klass.

Men snart upptäckte jag att verkligheten var bistrare än så.

Jag hade flyttat in i en bastu.

Det var 30 grader på rummet och i min enfald trodde jag bara att det var att trycka ner luftkonditioneringen till mer svenska sommarsvala 21.

Icke sa Nicke.

Den fungerade ungefär lika bra som svensk hockey just nu.

Trots vidöppet fönster och störande nattrafik vaknade jag strax efter midnatt badande i svett.

Då hade det varit fyra tekniker och några till inne i rummet för att fixa problemet under dagen och när de lämnade blev de desinficerade av någon som såg ut som Dustin Hoffman i pandemithrillern Outbreak.

Det kändes sådär. Hygienen har jag alltid varit noga med.

Men allt är inte hightech i Kina.

Och när jag somnade om drömde jag nästan om ett positivt covidtest och förflyttning till ett lagom nedkylt karantänshotell.

Så kan det också gå här i världen.

5d8d1d5e 1f75 4b9c 9aa1 17582c2586a6?fit=crop&h=1900&q=50&w=1900&s=3bad76f1ccf9200a855e6e06a162005a8856ab9b
Publisert:

sportbladet

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om SHL ishockey: Avslöjandena, åsikterna, profilporträtten, djupanalyserna och listorna!

newsletter illustration

We would love to give thanks to the writer of this write-up for this amazing content

Wennerholm: Det är blåbärsnivå på svensk hockey

Debatepost